Smärta av allra högsta grad. Det känns som en kniv som på nytt skär in i mitt bröst. Som om det var igår beskedet nådde mig. Att jag aldrig skulle få chansen att träffa dig igen.
Du tog med dig mitt hjärta. Jag vet att du håller det säkert tills vi träffas igen. Ibland önskar att det är snart. Ibland hade jag hellre varit hos dig. Få lämna kylan, och lägga mig i din famn. Din mjuka, varma och alltid glada famn.
Stora tårar faller ner för mina kinder, och någonting trycker hårt över bröstet och gör det svårt att andas. Huvudet känns som en tickade bomb. Hur ska någon någonsin kunna ta din plats, vara den som alltid finns där när jag behöver tröst. Den jag kan dela allt med.
När jag känner mig ledsen, när jag känner mig dålig. Då tänker jag på dig. Hur gärna du velat att jag skulle fortsätta. Hur du skulle övertalat mig att fortsätta. Att inte bara låta livet gå förbi. Önskar jag kunde delat det med dig. Delat alla mina känslor, tankar och upplevelser med dig.
Jag kommer aldrig glömma denna smärtan. Det är jag glad för. Den gör sig påmind var gång, och då påminner du mig om att en av oss måste fortsätta. Önskar det kunde vara vi båda.
Kommer aldrig glömma dig. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar