Klockan slår snart ett. Det är fem timmar tills klockan ringer och jag måste tvinga mig upp från värmen under täcket och drömmarna. Men vad gör man inte för att få stanna uppe och njuta av situationen med hopp om närhet, innan den raseras av verkligheten...
Om det inte blir bättre än såhär, vill jag inte lämna denna stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar