Orden som lämnade dina läppar i blyghet för att någon skulle se, den glupska kyss som smög sig mellan oss var svår att missuppfatta. Ändå blev det så. Något annat än kärlek kallade, en skam.
Känslan ligger tung genom den outhärdliga smärta jag känner. Tankarna finns där hela tiden. Inte ens famnen av en ängel kan bistå med skydd. Inte ens för en liten stund. Inte ens utanför egen existens lämnar de mig.
Är detta slutet? Är det nu jag inte kommer längre?
Gör jag mig själv mer illa än gott? Är det värt att utsätta mig själv för detta?
Nästa gång blir det inga misstag. Nästa gång hinner jag inte ringa. Du kommer inte känna mig en nästa gång.
fredag 23 december 2011
You didnt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar