Vad som kunde varit ljumna sommarnattsbrisar hugger nu tag i mig genom en springa i fönstret. Med sin arroganta, men fortfarande så trygga blick lurar den mig när de iskalla fingrarna borrar sig djupt ner i mitt kött, in till benet. Ilningar.
En tidigare så ljumna luften kring min kropp trängt iväg genom bubblor mot ytan medan det så iskalla vattnet skickar pinande chockar genom mina muskler, in till den fortfarande pulserande muskeln. Medan alla andra förstelnat i chock fortsätter det slå. Slå för den lilla gnutta hopp som finns kvar i min kropp. Den minimala gnistan av ljus. Tillräckligt för att fortsätta slå. Pulsera, små hurtiga slag.
Den lågan bara du kan blåsa ut med din kyliga kyss. Är det den du ikväll sänt genom mitt fönster? Var det den du menade på när du sa att du skulle komma tillbaka. Tillbaka senare och överaska mig i en allt för blottad situation.
Så omfamnade han hennes barm. Hon föll på nytt. Mot intet.
So what am I, darlin'?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar