Det du är räddast för fast ingen vet det
Visst du kan rycka på axlarna spela ball
Och fast du tycker du lyckas vet jag i alla fall
Och du försöker hålla masken
Så du kan sväva över marken
När du skriver till mig blandas glädjen och sorgen från det som varit. Dig, som jag litade på. Dig, som jag trodde på. Nu vet jag inte var du gått. Hur hon förändrade dig på en minut, eller var det jag. Är det nu, nu som det tagit slut? Nu är jag inte längre säker på att du hör mig.
Kylan. Den sprider sig från dina ögon, genom min kropp. Hur kunde det bli såhär. Du som stod mig så nära. Du, som väckte så mycket känslor hos mig.
Men jag vet nu att du är inte någon annan än den du gör dig till. För du är inte bättre än vad du spelar på. Men jag saknar personen som fanns där innan. Jag saknar dig väldigt mycket.
Mina fina vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar