Despair

Hans famn är stark. Jag känner hur han längtat efter att jag ska finnas där. Hur stor längtan har varit efter att få känna mig vara stark med honom igen. Han söker mig var kväll, för att låta mig veta att jag är speciell för honom. Att jag betyder mer för honom än vad han betyder för mig. Jag känner smärtan stanna i magen, som en stor klump. Men nu när jag finns där i hans famn. Då vet jag att han mår bra. Att jag gjort rätt.

Läpparna träffar varandra försiktigt, och över hans axel ser jag ett par träffade ögon.

Tyngden tar i ännu mer. Dåsar mot marken, medan du går din väg. Jag vill springa efter, men jag kan inte. Tyngden är för stor. Jag vill skrika efter dig. Men jag kan inte. Min kropp står i lågor, för utan dig har jag inte kvar någonting av det jag värderar. Min kropp går i tusen och åter tusen bitar. Som en vas mot en marmor-skiva.

Can't you feel his despair? 
Can't you feel my despair?
My despair for you, love.
I wish I could.