Vi hör samman.

Du såg rakt in i bilden, man får backa från bilden för att möta din blick som om du visste vem jag är. Jag bröt mig in på muséet. Bilden av dig är det enda jag fick. Har du hört om polisens spår, jag skulle aldrig sälja dig, vad jag än får. Två världar ska rasa från det att du såg på mig och att jag såg tillbaka, men när det äntligen har hänt måste motvinden ha vänt.

Jag ser vad du tänker; en idiot som står och glor. Men det är inte som du tror. Jag lovar, det är värre. För jag föll och jag faller, ingen håller och ingen höll. De som fanns där när jag föll, ser inte längre in.

Jag har lärt mig att gå. Hemifrån går bussen tätt med hem är de få. Jag fick allt för mycket fart, i en allt för tidig start. Du kan berätta allt. Din identitet är min hemlighet.

Du föll och du faller. Ingen håller, ingen höll. De som fanns där när du föll, finns inte kvar. Du hör, vi hör samman. Samma skrot och samma korn. Som jagat jorden runt i motvind, för att hamna hos varandra.

En millimeter. Allt jag önskar av dig är att du rör dig mot mig. Vi som färdats genom tid och rum, varför är du plötsligt stilla och stum? Hur har du tänkt dig nu? Ska jag möta dig halvvägs - Berlin 57? Jag tar mig dit du vill, om du bara säger till.

Vi föll och vi faller. Ingen håller, ingen höll. De som fanns där när vi föll, finns inte kvar. Du hör, vi hör samman. Samma skrot och samma korn. Som jagat jorden runt i motvind, för att hamna hos varandra.