Mycket är länge sedan nu, känns det som. Ibland faller jag tillbaka till gamla fall. De fallen som aldrig träffar marken. De som faller, faller och fortsätter att falla i den gråa disiga skuggan. Jag känner inte igen mig själv. Var tog tiden vägen? Vad hände med mig?
Det är mycket som förändrats under den senaste tiden. Jag är inte den personen jag brukade vara. Hösten försvann i ett grått täcke av dis, övergången till att inte bli frisk. Jag är ledsen för det. Jag visste att döden är ett faktum, men trodde ändå på det omöjliga. Känner mig som ett kylskåp. Kan knappt göra de rörelser jag kunde innan. Var rörelse känns som tusen nålar stuckna in i mig. Jag känner inte igen mig själv.
Mycket går att dölja under ytan, men vissa saker är ett faktum. Min kropp är inte var den var. Jag har alltid varit naturligt pigg och haft mycket energi. Hållit mig i trim. Det är inte så längre. Jag är trött, slutade träna för jag blev sjuk. Nu känns det hela som ett bakslag. Jag måste komma i form igen. Det märks för mycket. Jag är inte den jag var.
Ska börja träna igen. Hårt. Och jag orkar inte bry mig om någon vila. Jag har klarat det förr och jag tänker gå tillbaka. Det får bära eller brista. Jag klarar inte av att leva med mig själv såhär.
Imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar