lördag 5 november 2011

Ett slut

Mot slutet inser hon att livet hon tagit på sig är på tok för stort för henne. Att kroppen inte klarar av tyngden hon bär på. Hon har känt det ett bra tag, men nu börjar det synas på ytan med. Märkena börjar bli större, snart  omöjliga att dölja. Smärtan kröker hennes rygg, hennes ögon svider mer än någonsin och denna gången lägger sig inte svullnaden. Framför ögonen är världen diffus i flera skalor grått. Bakom dem är det svart.

Hon klär sig i dina favoritkläder. I kläder hon känner sig fin i, eller kände. När hon kände någonting. Nu är det bara en inlärd vana. Vad känslor borde vara. I sängen ligger en nalle, iklädd en morgonrock. Ett desperat försök till sällskap, kärlek.. men vad är kärlek utan känslor. En enda stor känsla av saknad.

I ett sista försök till kontakt, söker hon sig till den personen hon väntade på. Den personen som hon visade sig ha fel om. I ett vimmel av ord, det ena mer oförståeligt än det andra, försöker hon göra sig förstådd. Ett sista misslyckande.

Några minuter, många tankar, några tabletter åker ner,  med hjälp av det sista som finns kvar i flaskan. De sista vakna minuterna väntar henne, i ett moln av sorg och saknad.

Någon försöker få tag på henne. Men det är för sent för tillbakatagande. Världen var inte till för de döda.

Som för att avsluta en inte ens påbörjad dag, slumrar hon in i en lång dvala. Och hon har inte för avsikt att återvända.



... men först skriver hon ett blogginlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar