Hur lyckliga kan vi bli vi som vet vad stjärnorna består av?
Hur magiska kan vi va när vi vet vad hjärnorna består av?
Hur älskande kan vi bli när vi vet vad, och när vi vet hur?
Jag höll era hala händer.
Vi byggde ett land av korthus.
Lät era lärda läppar leda mig.
Hur lyckliga kan vi bli, vi som spillt på kartans alla vita fläckar?
Hur spännande kan världen bli, när vi vet vad fläckarna består av?
Nej, jag är inte lyckligast i världen för tillfället. Hur ska man kunna se framåt utan att blicka bakåt? Hur ska man hålla fast i den hala handen, när greppet sviker. Behöver man då inte se sig om och se var man hamnar, hur långt det är att falla..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar